Även ungdomarna spenderade helgen i Glimåkra. Vi är så stolta över alla våra fina ungdomar som var och en verkligen kämpade på allt vad de hade i de skånska skogarna. Något att särskilt lägga märke till är att alla tre lagen behöll höga jämna placeringar genom alla sträckor! Som förutspått var det omöjligt att säga vilket lag som skulle komma först. Efter två sträckor placerade sig alla tre lagen inom topp 40! Allt kan hända på en stafett och de tre lagen hejade på varandra genom hela kavlen. Framtiden ser ljus ut för SAIK!

Hokatorpet (Halmstad OKs klubbstuga) fick agera skådeplats för ungdomarnas förberedelser. Spänningen var så att säga på topp. Både bildligt och bokstavligt talat. Ledarna kan konstatera att elstängsel inte fungerar för att hålla borta SAIKs ungdomar..

På fredagen innan det var dags höll sig regnet borta tillräckligt länge för att gänget skulle hinna ta en tur i skogen innan det bjöds på mat från Åleds Pizzeria. Stackars pizzabagare han fick slita denna fredagskväll och övriga Åledsbor fick en längre väntan än vanligt på sin fredagspizza. Som ledare i SAIK räcker det inte med att kunna sätta ut kontroller och bre mackor - man måste även klara av att vika pizzakartonger. Pizzorna var goda och medan regnet öste ner somnade vi gott i våra sovsäckar.

År 2009 avgjordes 10mila i Perstorp, SAIKs damer sprang in på en fjärdeplats det året och nu skulle vi alltså återvända till Skåne - 10 år senare. Årets uttagning var klurig och krävde en del analys och diskussioner fram och tillbaka, men till slut hade vi fyra starka lag som vi trodde på. Laget som skulle utmana det tio år gamla resultatet bestod av Frida B, Amilia B, Katya, Maria M och Anastasia. Ett på pappret mycket starkt lag! Jag som följde stafetten hemifrån tillsammans med Olle 5 veckor gammal var mer nervös än jag nånsin varit på plats! 

Förstasträckan blev en resa i högt tempo.  Frida gjorde ett stabilt lopp och släppte ut Amilia knappt 6 minuter efter täten. Amilia jagade placeringar och gjorde ett suveränt lopp där hon bara tappade 45 sekunder på täten! Dock fick vi några hisnande minuter när ingen stämpling registrerades i grafiken vid första radion. Fruktansvärt för en coach som sitter hemma i soffan! Väl i mål var dock alla kontroller med och hon växlade ut Katya på långa dagen på en 19e plats. Katya tuggade på genom den långa banan och växlade ut Maria M på den korta fjärde sträckan som lag nummer 16, en placering hon höll genom att göra jobbet och hålla i tekniken. 

Jag hade som taktik att chilla i tältet och undvika TC-ben i år, vilket innebar jag "missade" typ 60% av stafetten live. Men fick å andra sidan tälthäng med fler rutinerade/nervösa. Som vilka ungdomar som helst följde vi tävlingen hukandes över mobiler inbäddade i tältdukens röda skimmer. Sen värmde jag upp och fortsatte ignorera "läget" att vi låg bra till. Det är ren taktik från min sida. Distraktion. Så fick jag äntligen springa ut efter frida-amilia-katyas formidabla insatser och genast var de nån ung människa framför mig som skulle spurta från start så jag fick bita ihop. Jag såg bara "varianter av rakt på" inledningsvis så jag körde på dem och kände av tempot. Sen drogs jag med lite snett på sträckan mot kontroll 5, men efter ett stopp och reviderad riktning tog jag mitt egna kommando. Sen kom Silje och frustade om mig på ett hygge så jag såg ingen annan råd än att försöka få tempohjälp ett tag till. Det funkade fint och jag tog mina kontroller säkert. Uppe bland Trollabackarna blev det egen gaffel för min del, men då hade jag kommit in bra i löpet så att jag faktiskt uppskattade skogen där, med jättestenarna, en stund också (trots blodsmak i munnen). Till min förvåning blev jag omspurtad av både Pargas och Silje vid växling (alltså INTE förvånad att bli slagen i spurt) och kunde konstatera att jag hade varit stark i orienteringen. Det va såpass härligt att få stå fällkniv stilla efter det loppet. Länge sen jag pressade mig så. Och jag uppskattar alltid att få löpa "med" vänner.

Resten av dagen var det bara härligt att mysa runt och heja på folk. Glädjas med de som prickat formen och känna med dem som hade en dålig dag. Det är som alltid mkt känslor på stafetterna men som Henrik så klokt påpekade "det är ju för att vi bryr oss". Så jag hoppas att alla saikobtchs fortsätter bry sig om oriebteringsstafetterna för för mig är det yppersta livskvalitet.

Som så många gånger förr axlade Anastasia sistasträckan. Åt giganter som Tove och Karolin O fanns inte mycket att göra den här dagen, och GMOKs Lina Strand smet förbi. Men Anastasia för laget i mål på en 20e plats vilket är den bästa placeringen sen några år tillbaka! 

I övriga tre lag fanns en hel del riktigt fina prestationer och tjejer som lyckats pricka formen! För att nämna några har vi Stina B och Kajsa CW i andralaget som gjorde riktigt fina lopp båda två. Laget slutade på en 109 plats och bestod av Sara B, Stina B, Andrea B, Kajsa CW och Lovisa N. I lag tre hade vi också starka prestationer, bland annat Klara som plockade flest placeringar av alla SAIK-tjejer; 56 st! Laget slutade på en 106 plats, och slog alltså andralaget, och bestod av Amanda, Klara, Märta, Maria K och Emma. Lag 4 landade på plats 180 efter jämna och stabila insatser från samtliga. I laget sprang Tuva, Emelie, Filippa, Sanna och Camilla Ö. 

Tack vare ett stort intresse kunde vi i år mönstra tre herrlag på startlinjen. När sedan idén

om att ställa upp med ett ”rent” juniorlag och de två bästa femmannalagen gjorde fina insatser på Kolmårdskavlen blev det enkelt för UK att ta ut lagen. För första laget var målsättning att med en bra start på de tre inledande sträckorna ge Andrey Salin ett bra utgångsläge på långa natten. Albin Thunberg, Sergey Fedatsenka och Heino Ollin infriade de högt ställda förväntningarna till fullo och skickade ut Andrey sju minuter efter täten. 

Det märktes på förstasträckan att det var klurigt när skogen var tät och stenig. Flera storlag halkade efter. Jag fick gå ut cirka åtta minuter bakom täten, men hade ändå några bra löpare runt mig. Benen kändes lätta och jag upplevde att hade en växel till jämfört med lagen bredvid. Här var det jag som skulle göra jobbet. När vi fick en långsträcka till den femte kontrollen var jag inställd på att springa runt, men hittade inte det bästa alternativet för det. Det blev istället ett vägval som var onödigt långt ifrån strecket utan att innebära särskilt hög löphastighet. Tror jag tappade två minuter där. Jag lyckades ändå orientera bra efter det och var snabbt ikapp några igen. De avslutande kontrollerna var riktigt svåra och där lyckades jag smita om ungefär tio löpare som bommade. Det var en go känsla när jag insåg att bara en av dem såg mig ta kontrollen. Jag hade sett löparen från Tampereen Pyrintö och visste att de hade en vass kille på långa natten. Jag trodde att jag var före honom mot mål men förstod halvvägs på spurten att det var han som var ungefär en halvminut före mig. Jag pressade in mot mål för att minimera avståndet men det räckte inte. Som tur var fick Andrey en annan bra klunga att gå med och de kom senare ikapp TP-klungan.

De senaste åren har jag fått tidiga sträckor. Jag har ofta följt kaveln lite efter min sträcka, gått och lagt mig, och sen kommit tillbaka till arenan kring vår målgång. I år kunde jag av någon anledning inte sova och ville följa kaveln hela vägen. Man blir riktigt trött, men fasen vad kul det är! Speciellt roligt att vi hade så många lag med i år. Gött att andralaget klarade topp 100 och att juniorlaget bjöd gubbarna på kamp. Ett extra tack till mitt lag, det känns verkligen som att vi är på väg åt rätt håll!

Andrey gjorde en kämpainsats i andraklungan tillsammans med starka finska löpare och kunde med krampkänning på slutrundan växla som 21:a, nu nio minuter från tät. På 5:te, 6:te och 7:e sträckorna ställdes löparna på tuffa utmaningar i den inledningsvis flacka terrängen med kontroller inne i grönområden och en avslutning på detaljrika Trollaberget. Vitaly Hichko och Carl Josefsson gjorde stabila lopp medan vår engelsman Harrison McChatney på sjätte sträckan inte var helt nöjd med sin kontrolltagning. Dmitry Mikalkin sprang nu ut som 32:a plats i fortsatt mörker på ”gryningssträckan” 47 minuter efter ledande IFK. Efter ett som vanligt säkert lopp och plockade han in två lag. Fredrik Weihard och Anton Novichenka kunde sedan på de avslutande sträckorna föra laget i mål till en slutlig 33:de plats.

I andralaget, som till stora delar bestod av 80-talister, inledde Ilya Belinka mycket bra på första och skickade ut Karl Levin elva minuter från täten. Joakim Berglund på korta tredje och Johan Levin, med många skidmil i benen, på långa natten gjorde mycket bra ifrån sig och kunde växla ut Simon Larsson som 93:a, nu timmen efter. Med sin rutin kunde Simon, Jonas Palm och Martin Pettersson tillsammans plocka ytterligare tre lag. Vidar Faxén tappade tid på den kontrollrika åttonde sträckan medan Albin Claesson överraskade, efter lång skade- och sjukdomsperiod, med ett starkt lopp på korta nionde sträckan. Vi hade nu en 105:te plats när Erik Bengtsson fick gick ut i omstarten. Erik hängde bra med i masstarten och förde laget in på en slutplacering runt 100.

För juniorlaget, vars medelålder var 18 år, imponerade vår fransman Axel Pannier på inledningssträckan med att växla bland de 100 bästa nio minuter efter. Rasmus Johansson Fjordside, som oturligt fick en pinne in i benet och Elias Ljungqvist, som hade problem på det avslutade Trollaberget och tappade lite tid. ”Överårige” 21-åringen Evgenij Zhahovskij fick sedan till ett kanonlopp på den 17.8 km långa natten och kunde föra upp laget till en 129:de plats. Simon Björklund, Casper Skepp och Gabriel Öhgren hade ansvaret för de efterföljande svåra nattsträckorna och kunde efter bra lopp av Casper(16) och Gabriel hålla placeringen. Nikita Alexseyonok sprang nu i dagsljus på den åttonde och efter ett väl genomfört lopp kom han in som 121:a inför omstarten för sträcka nio och tio.

I omstarten slog 16-årige Anton Kastrup till med bästa SAIK-tid på nionde sträckan och Per Nordholm kämpade sig igen den 14 km långa slutsträckan på ett berömvärt sätt. Slutplaceringen blev 120. 

Väldigt bra placeringar för alla tre lagen! Förstalaget endast några mindre misstag från att förbättra fjolårsplaceringen till en topp 30. Andralaget kring topp 100 och ett juniorlag som klarar den erkänt svåra skånska nattorienteringen på ett så förtjänstfull sätt bådar gott för framtiden.

Tweeta