I söndags var det dags för Kolmårdskaveln, där SAIK hade flera lag i både dam- och herrklassen. Det bjöds på god sikt vilket lockade till hög fart i skogen. Flera SAIK:are hade även inlett helgen med Västergötlands Natt-DM på fredagen.
- På lördagen hade var vi många som tränade istället för att springa medeltävlingen, jag tror att det redan kan fastställas vara ett av årets absolut finaste träningspass! I superhärlig vårsol och med den vackraste kolmårdsterrängen under fötterna kände jag verkligen varför jag håller på med orientering. Den goda känslan gjorde också att det gick riktigt bra, säger Erik Bengtsson som på söndagen sprang den fjärde av H17:s fem sträckor.
Frida Brogren var en av tre SAIK-tjejer som sprang startsträckan i D17 och hon kände av tempot redan från början. - Det är lätt att säga att man ska fokusera på sitt eget lopp men i den här typen av terräng där man ofta har 100 meters fri sikt är det nästa omöjligt att inte ryckas med i draget. Vilket, enligt min mening, är en del av att springa stafett. Det är en avvägning mellan att följa efter alla andra och samtidigt hänga med på kartan tillräckligt för att hitta sin egen gaffel.
Både Frida och Erik hade dessvärre både sina respektive problem ute på sina sträckor.
-Terrängen var inte så lättsprungen som man lätt kunde tro. Tröttheten började stiga upp i huvudet mot slutet av banan och jag fokuserade mest på att hänga med i klungan, då kom bommen. Som tur är var jag inte den enda som missade gafflingen och inte heller sist med att upptäcka det, börjar Frida.
- Efter stabila insatser på de tre första sträckorna av det unga laget (Casper, Rasmus och Simon) blev det min tur att ge sig ut och direkt börjar jag med att göra ett stort misstag. På väg mot kontroll ett så ser jag fel på kontrollsiffrorna och springer mot kontroll sju då dessa sträckor korsat varandra och i all hast ser siffrorna lite lika ut. Väl framme vid ettan och stressad över mitt misstag fortsätter problemen genom att jag försöker springa på lite mer för att rätta upp mitt misstag men då gick det som det brukar när man förlorar lugnet och kontrollen över sin orientering, säger Erik.
- Resten av loppet gick lite varierat och jag var otroligt lättad när jag tillslut korsade mållinjen och slapp kämpa mig runt i den höga ljungen mer, fortsätter Erik.
- Något positivt är att loppet förutom att ge mig en smäll på käften, även gjorde mig rejält revanschsugen. Så nu blir det till att åka hem och träna terränglöpning och ladda inför 10-mila!, avlsutar Frida.
För precis, om några veckor är det dags för en av vårens stora höjdpunkter; 10mila!, och SAIK visade verkligen att potential för fina prestationer där finns. Förstalaget med Anastasia D, Amilia B och Maria M presterade imponerande bra och slutade på en 2:a plats i D17. De snabbaste SAIK-killarna sprang in på en 7:e plats i H17. Grattis!
